Dansa. Pausa. Bromsa. Gasa.

Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke, det vet alla som försökt ta körkort. Detsamma gäller för övrigt resten av livet med, när det går trögt kommer man ingen vart genom att stå stilla och hoppas att det löser sig på egen hand.

Min mamma sa en gång något klokt, ungefär så här: Om högen är så stor att man inte vet var man ska börja eller hur man ska klara av allt, så är det bättre att bara börja var som helst och få något gjort, sen löser det sig vartefter. Ungefär i samma stil som Nalle Puh: Om man inte vet vart man ska, så spelar det ingen roll vilken väg man tar.

Och det är väl ungefär så mitt liv är sedan en tid tillbaka, överhopat och svårarbetat. Men skam den som ger sig! Jag brukar säga att det är alltid för tidigt att ge upp och den tesen lever jag efter.

I somras såg det ut så här på min ena balkong. Längtar!