Jag tränar, alltså är jag

Den här bloggen startade jag för ett par år sedan, sommaren 2013, med ett enda syfte: som träningsblogg inför Helsingborgs Marathon den 13/9 2014. Jag planerade att springa mitt första marathon på min 45-årsdag, men ödet ville annat och livet kom emellan. Bara några månader senare kraschade jag fysiskt, mina värden var skitdåliga och det visade sig att jag hade blödande magsår och troligtvis gått med det ett tag med tanke på hur lågt mitt Hb var. Jag hade konstant migrän, synrubbningar, mina bröst var fulla med mjölk och läckte så fort man rörde vid dem eller om jag hörde/såg bebis.

En gynekolog anade oråd och skickade iväg mig på undersökning, det togs en massa blodprover under senhösten som visade att jag hade skyhöga prolaktinvärden. För att utesluta graviditet togs upprepade kissprover och jag blev t o m undersökt med vaginalt ultraljud, för säkerhets skull. Höga prolaktinvärden har man nämligen bara av två anledningar. Antingen är man gravid/ammar eller så har man en slags hjärntumör, ett sk adenom kallat prolaktinom. Den vintern, 2013-2014, var nog den tuffaste jag varit med om, med all oro och alla undersökningar inkl upprepade gastroskopier och hjärnröntgen av olika slag. Men fem månader senare, närmare bestämt i mitten av mars 2014, så fick jag till slut tummen upp av läkarna. De trodde inte längre att jag hade prolaktinom, eftersom värdena hade sjunkit av sig själv när jag pga livskrisen helt enkelt stannade upp och tillät mig att bara vara och sluta stressa. Det var rätt livsnödvändigt faktiskt, med tanke på de blödande magsåren och allt annat...liksom. Och så visade det sig helt plötsligt att man tydligen även kunde ha höga prolaktinvärden av en tredje orsak: om man lever under stark (extrem) stress en längre tid. Jo tack! Lättnaden att få veta att jag var frisk och inte hade någon hjärntumör trots allt går inte beskriva, jag tänker inte ens försöka.

På grund av kraschen och följande behandling var jag inte direkt i mitt livs form ett halvår före Helsingborgs första Marathon, så jag la ner både tanken på att delta och min blogg. Raderade faktiskt allt, men behöll själva grunden (bloggadressen). För ett tag sedan fick jag för mig att ta upp det här med att skriva igen och nu skriver jag om allt möjligt i min blogg, förutom träning. Jag har faktiskt en träningsblogg med, men den här hemlig i dagsläget och kommer så att förbli tills jag är så pass nöjd med mina framsteg att jag känner mig redo att dela med mig av dem med omvärlden. Men tränar gör jag! Och jag har en plan! Därför har jag också behållit bloggnamnet "Spring för livet", så nu vet ni det. :-)

Asics is da shit för mig. Inget annat duger åt mina korta, breda fossingar.
Men det börjar bli dags att byta ut de nuvarande...