Upptäckter

Ööh var det verkligen så länge sedan jag skrev något? Fy på mig.

Jag har gjort en del upptäckter de senaste dagarna. Eller njaäe, snarare under de senaste veckorna och så har det liksom smugit sig på mig så sakteliga. Vissa saker måste nog helt enkelt få ligga till sig ett tag, gro långsamt och utvecklas i sin egen takt. Sådär omedvetet halvmedvetet, i de skuggigt småglömda skrymslena. Ungefär som en surdeg, dock inte alltid med samma goda resultat. Eller jo, kanske. Faktiskt ändå. Även om man inte alltid ser det uppenbara omedelbart.

Det är så mycket som händer samtidigt i mitt liv, hela tiden. Alltid. Jag är som en magnet! Eller som ett svart hål? Jaja, i princip samma sak. Och jag har vant mig efter ganska många år på det här viset, men har börjat önska att det kunde snurra lite långsammare. Åtminstone sakta in lite då och då, så att jag hinner stanna upp och verkligen njuta och åstadkomma allt det där jag bär på, inte bara släcka bränder hela tiden. Vad var det han sa, den vackre manne? Lev snabbt, dö ung och bli ett vackert lik? Eh...haha ja vad ska man säga? Livet går jävligt snabbt i alla fall. Förhoppningsvis är jag vacker för någon, även när jag blir riktigt riktigt gammal.

Som högt älskade Karin Boye så vist skaldade: Nog finns det mål och mening med vår färd - men det är vägen som är mödan värd.

Point Break. Point of no return. Friheten. Den där känslan när man äntligen klarar av att släppa taget helt och hållet, låta gå och andas ut och sen dra in ny frisk luft ända ner i lungspetsarna. Insikten att man är Fri. Helt och hållet fri och utan tyglar. Född fri, som lejonet Elsa. Det är jag det. Jag och Elsa. Mig kuvar ingen någon längre stund. Hur långt är ett snöre? Så långt som man bestämmer sig för.

För att jag kan. För att jag ska. För att jag gör. Jag och Elsa. Nyuppväckta återupptäckter.